DEMONS ARE SMART

Idag är kanske årets sämsta dag. Har total ångest över min uppsats och att ta tag i det går skit. Har skrivit sex sidor av tjugofem. Det går inte framåt, det enda jag kommer fram till är att producera ny kunskap är skitjobbigt och jag vill aldrig i hela mitt liv skriva en avhandling. TOTAL JÄVLA ÅNGEST. Varför utsätter jag mig själv för det här? Varför kan jag inte bara skaffa mig ett jobb istället för att studera. Jag pallar inge mer. Lägger av. Nu. Jävla skit akademi.

Vill ha en del i mitt hem som ser ut lite såhär:
eller med bilder. Har inte bestämt mig. Hur som helst är jag besatt av ikoner. *Vill bli kristen*

När bekanta som har flyttat från Gävle skriver på fb: "åker hem till gävle för lite semester", alt. "åker hem till gävle för en välbehövd semester". *Vill begå dråp*

kram.

Något som stör mig. När människor som har förväntningar på en, och man avviker från dens förväntningar. Och personen ba: är så otroligt besviken. Och en själv ba: ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH.

Att ta sovmorgon. Varför gå upp när jag inte vill eller behöver.

Alltså. Textutdrag, citat, låttexter etc. you name it. Är så himla fint. Det är så lökigt och fint. Inspirerande och givande. Kan inte få nog. Så ett citat som handlar om tillåtelse:
"Being tender and open is beautiful. As a woman, I feel continually shhh’ed. Too sensitive. Too mushy. Too wishy washy. Blah blah. Don’t let someone steal your tenderness. Don’t allow the coldness and fear of others to tarnish your perfectly vulnerable beating heart. Nothing is more powerful than allowing yourself to truly be affected by things. Whether it’s a song, a stranger, a mountain, a rain drop, a tea kettle, an article, a sentence, a footstep, feel it all – look around you. All of this is for you. Take it and have gratitude. Give it and feel love."
och ett annat om att väja:

och ett till:
“ I always wonder why birds stay in the same place when they can fly anywhere on the earth.
Then I ask myself the same question."
Sånt här är något av det bästa jag vet.

Det mest provocerande av hela att ha håriga armhålor är: de som inte fattar varför det uppmärksammas och varför det behövs en debatt. Det handlar om maktstrukturer, normer och uthängande av kvinnors kroppar. Att det konstant finns en fixering kring kvinnors kroppar. Därför är debatten viktigt. Därför behövs den. En annan sak på tal om kvinnors kroppar, publicerade Expressen på internationella kvinnodagen en artikel med kvinnliga stadsråd. Där de fick lyfta enligt dem själva den viktigaste kvinnofrågan. Bra? Nej. För dessa kvinnliga stadsråd beskrevs såhär: "Coola, snygga, smarta och med ett viktigt budskap". Stadsråd som Birgitta Ohlsson liggandes omstylad på en guldpall, Annie Lööf i en tajt grön dress. Skyhöga klackar, handväskor etc. you name it.
MED RUBRIKEN:STASSRÅDEN.
Expressen, ni har nog missat allt, med eran skeva, idiotiska verklighetsuppfattning. Att ni inte ens fattar vad ni har gjort. Men som tur är kan jag berätta vad ni har gjort: ni har objektifierat kvinnor, ni har bevisat hur det konstant finns en fixerning kring kvinnors kroppar och utseende. Ni bekräftar normer och maktstrukturer. Idioter. Ni kanske ska göra detta till en artikelserie, så nästa vecka kan ni uppmärksamma manliga stadsråd som Carl Bildt, Anders Borg omstylade med rubriken: stassråden del 2. För erat uppmärksammande av de kvinnorna den 8 mars var rent sagt idiotiskt.

Jag är så less på att prata om män. I b-kursen har vi just arbetat om maskulinitetsteorier, man kan säga att det är för män av män. Visst är det relevant. Men. Det känns lite gjort. Hehe. Eller? Jag ser på saken: ja, det behövs tas upp, men blir dock frustrerad över att återigen ska mansforskningen få utrymme igen. Som om det aldrig har studerats förr. Jag menar på, överlag är all forskning fram till 1900-talets mitt (med undantag) gjorts på män. Forskning som, historia, socologi, psykologi, hälsa, fysik och listan fortsätter. Och jag blir så less på Pär Ström, ja the Pär Ström. KAN ALLA SLUTA GE HONOM SÅ JÄVLA MYCKET UTRYMME. Läste senast en intervju i Ica Kuriren om Pär Ström, och tillhörande kommentarsfält. I detta kommentarsfält, eller kanske bör säga hyllningsfält. Det är nämligen så att kommentar efter kommentar är det personer (läs män) som hyllar Pär Ström. Och anser att det han gör är bra, såklart, han sätter män återigen i fokus med påståendet: män är den enda förtryckta gruppen i det svenska samhället. Ett yttrande som kan liknas med SD:s Margareta Sandstedt räknar fel i riksdagen. Alltså, inte sant, och ungefär lika kul. Fnissfniss. Ironin kring Pär Ström är att han är normen. Han är: medelålders vit man, egen företagare, utbildad, fru och barn, boende i Storstockholm. Anyway. Jag är trött på Pär Ström, jag är trött på maskulinitetsforskning, jag är trött på dagens Sverige, och som alltid: jävligt trött på antifeminister.
P.S. Ska göra som en feminist bör göra. Inte acceptera saken, och ikväll gå ut och demonstrera mot sexism, våldtäckter och allt annat gött som existerar i patriarkatet, ska ta natten tillbaka. Puss och kram.

Något som stör mig: när någon påpekar att man inte har gillat något förr, typ vad som helst. Allt från böcker, mat, film, färger, skor, mössor, skivor, konstnärer och så vidare. Och säger: "sen när började du gilla *namn på ting*?", gärna med en spydig ton. SOM OM MAN INTE FÅR VARA FÖRÄNDERLIG.

I helgen var jag i Stockholm, och alla var där. Idag kommer Jenny hit. Imorgon ska jag träffa Agnes som har praktik här. BRA DAGAR!